Mor och Farmödrar

Hej

Jag fick nyligen ett mail från min dotter som bor i England med tips om "Svenska mammor" och mormorssidan. Detta tror jag blir en sida som jag kommer att ha glädje av framöver.   Båda mina flickor är gifta och bosatta i England. Det innebär att mina fyra barnbarn finns där och att jag och min make pendlar så ofta vi kan. Det har blivit ett femtiotal gånger genom åren, som vi flugit över nordsjön. Jag har tidigare varit flygrädd, men tack och lov så tvingade jag mig till att flyga, när mitt första barnbarn föddes. Tidigare reste vi med buss till London vilket tog ca 30 timmar och medförde ben svullna som stockar.  Det kanske lite speciella med mina flickor är att båda följts åt till London, genomgått sina utbildningar där och båda gift sig med män som är från Nigeria.  Flickornas val att gifta sig med män från en annan världsdel har inneburit mycket glädje för oss, men jag måste medge att jag ändå är tacksam för att de bor så pass nära som i England och inte i Afrika. Det hade varit svårt att pendla på samma sätt som vi gör nu.  Mina barnbarn, tre pojkar och en flicka, är 9, 6, 4 och 2 år. Alla är tvåspråkiga (ja, litegrann  till och med trespråkiga) och jag förundras ständigt över hur de växlar mellan Engelska och Svenska. Tänk om man ändå hade fått ett andra språk, så lätt, som liten. Jag hoppas verkligen att de ska få behålla alla sina språk när de växer upp. Ibland saknar jag vardagskontakten och det kan också kännas påfrestande att de gånger vi träffas så blir allt så intensivt. Varje gång går det tid åt till ankomst och återresa. Det är också så mycket som ska hinnas med under besöken, särskilt när familjerna kommer hit till Sverige. Därför är det väldigt roligt att båda flickorna med barnen kommer hem längre perioder, under sommaren. De vill ge sina barn den svenska sommaren och samtidigt får mormor och morfar möjlighet att njuta av Layole, Funmilayo, Benjamin och Sebastian. Lite längre fram kanske jag ger dig alla namnen, de har fyra var, och inte är de de lättaste att uttala.   Jag ser fram emot att läsa om andra mormödrars upplevelser och glädjestunder m.m. samt delger gärna mina egna erfarenheter.
 
Med vänlig hälsning Gunilla Axelsson
guax@telia.com
Sep 2005


Hej,
 
Jag har en dotter, Anneli, och två barnbarn i Frankrike. Fick höra från henne att det finns intresse också från mor- och farmödrarnas sida för att ha konktakt med varandra.
Jag tycker att det låter väldigt bra och intressant.
 
Jag har registrerat mig på "mammasidan", eftersom jag inte hittade inregistrering för mor- eller farmödrar någon annanstans.
 
Jag bor i Stockholm (Sollentuna), avgångspensionerad några år före den riktiga pensionsåldern. Mina största intressen är språk, motionsport och vänner (barnbarn kommer naturligtvis som nummer 1, när det är möjligt). Hittills har jag åkt några gånger per år till Frankrike samt att barnen har kommit till Stockholm.
 
Du får gärna ställa frågor till mig om du vill veta mer.
 
Ha en trevlig fortsättning på sommaren!
 
Hälsningar Laila Ritzell
laila_ritzell@yahoo.se
Aug 2005


Hej jag heter Anita och är mamma till Petra Graeff.
 
Jag fick detta mail nu på morgonen från Petra och jag blev väldigt glad och tycker att detta är
en utmärkt idé. Det vore härligt att få utrycka sina tankar som mormor och vad jag (vi) känner inför olika situationer.
 
En typ chatsida, vore helt perfekt.Jag ser verkligen fram emot detta.
 
Hälsningar
från mormor Anita
anita.stahlberg@vattenfall.com
Maj 2005



Hej! Jag har nyligen fått informationen om mor- och farföräldrarsidan, från min dotter Anneli Woodgate i St. George, UTAH.
 
1989 åkte Anneli som 19-åring till L.A, som Au pair (naturligtvis!). Hon kom hem 1990, men 1992 ville familjen ha henne tillbaka eftersom de fått ytterligare ett  barn. Efter 1 (!) vecka träffade Anneli sin blivande make. De gifte sig 1993, flyttade till St. George, fick Tessa 1998 (på min 50-årsdag!) och Marcus 2002.
 
Ja, pengarna har verkligen rullat. Jag åker över cirka var 18:e månad, och däremellan är Anneli & familj hemma i Sverige. MEN, det är inte alls enkelt att vara mormor till de små. Jag är ju nästan som en främling när vi träffas. Det var tuffare för några år sedan, men nu har detta blivit en del av livet, och jag accepterar till viss del att de bor i USA. Jag älskar dem av hela mitt hjärta, men jag känner dem inte på samma sätt som jag känner mina två barnbarn här hemma, nära mig. De är 4½ och 1½, och jag träffar dem cirka 1 gång i veckan, ibland oftare.
 
Det var ganska skönt att få säga allt detta, och kan jag vara till hjälp för andra mor- och farföräldrar, så ställer jag upp. Själv skriver jag alltid reseberättelser om mina USA-turer. Kan vara skoj för barnbarnen att läsa en gång i tiden. Jag är 57 år och bor i Kristianstad. Jag slutar aldrig hoppas på att mina kära flyttar till Sverige.
 
Hälsningar Cherstin Juhlin