Att kunna bli mamma är en sak som vi många gånger tar för givet. Tyvärr är verkligheten inte lika lätt för alla kvinnor. Många kan inte få barn själva, i alla fall inte bli gravida spontant. Idag behöver det inte innebära att man aldrig kan bli mamma, tekniken kan hjälpa dessa kvinnor och göra under för dem. Man kan ha en surrogat kvinna, man kan adoptera, göra in-vitro fertilization eller kanske rent av köpa några ägg av en äggdonator.

Svenska Mammor träffade en fd ägg donator. Hon heter Julia Derek och har skrivit om sitt liv som äggdonator i boken Confessions of a Serial Egg Donor. Detta är enda boken i sitt slag och skildrar ”den andra kvinnan” i fertilitetens (eller icke-fertilitetens) värld. Läs intervjun med henne nedan



Här kan du läsa ett av bokens kapitel (måste ha pdf)





Intervjun

Julia, ursprungligen från Göteborg, kom till USA 1995 för att studera – som så många andra. Efter nio månader i Washington D.C. hamnade hon i Los Angeles där hon stannade i fem och ett halvt år. Numera bor hon i New York där vi träffar henne en Juni kväll. Hon är djupt engagerad i sin bok och känner väldigt starkt för budskapet den har.

”Jag var i efterstadiet när jag började skriva boken. Jag hade gått igenom allt redan och det var så mycket jag ville berätta,” säger hon när vi frågar hur ideen för boken kom till.

Man kan ju undra hur farligt det kan vara och vad som kan gå fel när ”allt man gör” är att donera ägg. Låt oss ta med dej lite in i världen som äggdonator:

Du har en ”broker” som ser till att du blir matchad med par som vill använda dej som domator. Vi talar inte om ett enda par utan dussintals, kanske fler (Julia hann med 12 donationer innan hon blev för sjuk och slutade). Efter att ett par valt dig som deras donator så börjar en lång period av hormon injektioner och mycket, mycket annat.

”Till slut blev alla dessa hormoner jag tryckte in i min kropp för mycket för mig och jag fick ett sammanbrott,” säger Julia och hennes ansiktsuttryck och ögon intygar att detta inte var speciellt trevligt.

När Julia var färdig med boken skickade hon den till många bok agenter. Alla gillade ideen men ville att hon antingen skulle framställa sig själv mer som en kvinna det var synd om som saknade de barnen hon sålt eller som en hård, penninghungrig person utan samvete.

”Jag ville vara ärlig i min bok, inte överdriva åt vare sig det ena eller andra hållet,” utbrister hon. ”Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gjorde det för pengarna eller att jag saknar cellerna som jag sålt – för det är ju faktiskt bara celler, inte barn, det handlar om. Men jag har definitivt ett samvete och bryr mig om andra människor. Detta hoppas jag är tydligt när man läser boken.” (Julia fick i genomsnitt $5000 eller 38,000 skr per ägg hon donerade.)

När Julia insåg att alla agenter bara ville ändra på boken (för att de inte trodde att de skulle kunna sälja den till stora bokförlag) tog hon saken i egna händer: Hon öppnade sitt eget bokförlag –Adrenaline Books. Genom att göra detta fick hon kontrollera bokens innehåll själv. Tyvärr fick hon också en massa jobb som hon inte riktigt hade tänkt sig och fick slå sig fram i en business som hon inte riktigt kunde. Men efter en massa slit och släp kommer boken nu att debutera på amerikanska marknaden den 25 Augusti.

”Det är skrämmande hur man kan göra hur som helst i denna industrin i USA;” fortsätter Julia. ”Hela äggdonator världen är totalt oreglerad. Allt kretsar bara kring föräldrarna och att ett barn ska bli till, men alla dessa tjejer som faktiskt gör detta möjligt skiter man fullständigt i. Det är därför jag skrivit boken. Den är viktig. Det är viktigt att man får upp ögonen för att detta är en ”business” med en massa pengar som byter händer för att ett liv ska bli till. Någon bör varna alla unga tjejer att saker och ting kan gå väldigt fel om de inte är försiktiga.”

På frågan om hon ångrar vad hon varit med om, svarar Julia efter lite betänkande, ”Nej, jag tror inte det. ”Det har gjort mej till en mer medlidsam människa. Men ärligt talat, hade jag vetat att det skulle sluta som det gjorde hade jag inte donerat så många gånger som jag gjorde.”

Vet hon möjligtvis hur många barn som blev till med hjälp av hennes ägg? Nej, det vet hon inte, men däremot har hon sett till att barnen kan ta kontakt med henne ifall de känner ett behov när de blir myndiga. Så kanske knackar 12 olika barn på dörren om sådär 16 år!


Mina egna tankar

Som en kvinna som har blivit gravid två gånger utan några som helst problem men med kompisar som har haft (och har problem med att bli gravida) så är det intressant att läsa denna boken. Den har en "mörk humor" och Julias personlighet lyser skarpt igenom. Det känns att den är skriven precis så som hon ville.

Intressant och annorlunda läsning! Och som sagt, hittills, den enda chansen att få läsa om den "andra kvinnan" i denna djungel av fertilitetsproblem:

Absolut en bok värd att ha på nattduksbordet!

Michelle